ADRIAN BELEW
Lone Rhino
Island
Omtryckt! Publicerat: Schlager nr 45/46 29 juni 1982
Säg den musiker som återfinns på Island-etiketten och som under den senaste tiden inte varit i Compass Point Studios på Bahamas och spelat in sin senaste LP.
Det börjar gå inflation i stället sedan nu också Talking Heads-medlemmen Adrian Belew tillbringat en del av sitt liv där.
Belew är kanske mest känd för sitt samarbete med David Bowie m fl och nuförtiden en av medlemmarna i det utökade Talking Heads.
Han blir med sin solodebut den fjärde medlemmen i det bandet som gör en egen utflykt.
Belew glömmer aldrig sin position som gitarrist. Han vrider och vänder på instrumentet på ett sätt som sällan skådats när dessa till vardags ”naturliga” centralfigurer får möjlighet att visa upp vad de kan.
Det finns ett otal exempel på gitarrister som när det kommer till kritan, dvs de lämnas ensamma i studio utan bandets stöd, helt flippar ut och torskar på sin egen möjlighet till dominans.
Inte så Belew.
Han har gott stöd i sina medmusiker, speciellt i den underbare basisten J Clifton Mayhugh som med sitt fingriga och avvägda spel är en oerhörd tillgång för LPns slutresultat.
Adrian Belew missar ändå inte chansen att kasta sig ut i det okända.
Han har flera spår där gitarren får dominera, som blir till drömska sekvenser där hans sökande både känns avkopplande och engagerande.
Men mest utvecklar han de ryggmärgsrytmer han förvärvat hos Talking Heads. Det skulle vara konstigt om han inte återvände till dom.
Han blandar rock, blues och jazzfunk (”Adidas in heat”). använder gärna förinspelade tejper som körs baklänges – ex i den livssprittande ”Big electric cat”.
Flera av hans låtar har titlar hämtade från djurriket, starkt understödda av det häftiga omslaget där han (inkopierad) står och tittar på en noshörning mitt på Afrikas savann.
Just noshörningen verkar han värna speciellt om.
Titellåten handlar om hur en noshörning i fångenskap skulle kunna berätta för oss människor om hur bittert det känns att veta att den aldrig kommer att få återse sitt hemland.
Adrian Belew har en elegans i sitt sätt att uttrycka sig. Jag tycker mycket om hans solodebut.
Det handlar lika mycket om rytmer som att använda gitarren på ett osannolikt sätt. Och det är vi inte bortskämda med.
Adrian Belew lär oss att världen inte är statisk.
Mats Lundgren
Ursprungligen publicerat i Schlager nr 45/46-820629, återpublicerad här 2023 © MatsLundgren.se
