ADRIAN BELEW
Twang Bar King
Island
Omtryckt! Publicerat: Schlager nr 76 – 4 okt 1983
Kan du tänka dej hur Talking Heads David Byrne skulle låta om han verkligen sjöng ut, då kan du också föreställa dej hur Adrian Belew behärskar sin röst.
Belews sätt att sjunga är beskrivande för hans musikaliska inställning: här finns ett frimod, en friskhet och en experimentlusta som smittar av sig på oss lyssnare.
När Belews förra LP ’Lone Rhino’ kom förra sommaren, hade han precis avslutat ett gästspel med Talking Heads.
Med en hel del av det bandets idéer i huvudet fanns självklart även spår på LPn.
Och även så här.
Speciellt tydligt är detta i den struttiga ”I wonder”, men med ett större mått av pop än Byrne tillåter sig.
Och experimentella utflykter i gränslandet där jazz, rock, blues och funk flyter ihop – något som inte förvånar med tanke på hans bakgrund med artister som Bowie, King Crimson, Zappa …
Och influenser från Beatles och Hendrix.
Trots att Belew har en härligt expressiv röst, är det i första hand som gitarrist han uppmärksammats.
Visserligen klarar han av sologitarren, men det är rytmerna som är hans styrka tillsammans med kunskapen om hur man får fram ljud och använder bakvända förinspelade tejper.
Från bilhorn och tåg till noshörningar och valar.
Men vad vore han utan sitt band Ga-Ga och studiotrummisen London som samtliga mycket tätt ger Belew den frihet samtliga vinner på.
Det är lätt att bli entusiastisk inför en man som innehåller sådana mängder lust och fantasifullhet.
Inte bara i fråga om musiken – även som personlighet.
När får jag göra intervjun?
Mats Lundgren
Ursprungligen publicerat i Schlager nr 76-831004, återpublicerad här 2023 © MatsLundgren.se
