Ett fantastiskt musikår, trots pandemins envetna motstånd!
Inte alla har släppt sina album i början av november, och det är egentligen för tidigt att summera årets skivsläpp då.
Men Hifi & Musik behövde återigen listorna tidigt från sina recensenter för att matcha deadline.
Liksom tidigare år kom en sen ändring (denna gång japanska Boris) på topp 2.
Med så många remixar, nyinspelningar och ibland även lite blekare insatser, förstår vem som helst att covid-19 spelar huvudroll i många upphovsmäns och kvinnors insatser.
Vi anar en stor utmattning, inte minst för att förhoppningarna om ett ”normalår” grusades och virusmutationerna gjorde det tröstlöst svårt att hitta den tappade sugen.
Sett ur det perspektivet är ändå årets skivskörd – och topplista – smått fantastiskt bra. Inte minst på kvaliteten hos alla som hamnade under strecket!
1.
Gary Numan
Intruder
BMG
Numans ödesmättade musik matchar verkligen vår tidsanda. ’Intruder’ är massiv lyssning och en stark musikalisk resa.
2.
Boris
NO
Third Man
Uppfriskande vitalt i en mix av trions fäbless för speed och doom metal, tung hardcore, noise och experiment. Mer kraftfullt än vackert. Lyssnar man i ett sträck blir man knockad. Ganska skönt.
3.
Dry Cleaning
New Long Leg
4AD/Playground
Kombinationen mellan entonigt vardagsberättande, en snyggt vild gitarr och funkdrivet komp blir sensationellt bra hos detta debuterande engelska band.
4.
Andreas Mattsson
Soft Rock
Playground
Innerligt om när vardagen blir säregen. Mattssons fjärde soloplatta är lågmält explosiv med ofta smygande vackra melodier.
5.
Japanese Breakfast
Jubilee
Dead Oceans/Playground
Michelle Zauner har gjort en svår resa genom sorg och återkommit till glädjen. Resultatet har blivit positiv pop och ett enastående album.
6.
Metz
Pulse (live at the Opera House)
Sub Pop/Playground
Perfekt buller live. Metz befäster sin position som ett av de mest intressanta banden inom den stenhårda rocken som finns mellan noise och hardcore.
7.
Fire!
Defeat
Rune Grammofon/Border
Musiken bär, det finns inte ett ögonblick av tveksamhet, eller svaghet, tappat fokus eller glömd lyssnare. Placerat i jazzfacket men känslomässigt även där var den bästa rocken befinner sig.
8.
Del Amitri
Fatal Mistakes
Cooking Vinyl/Playground
Ännu mycket om kärlek, men 38 år senare även om mer allvarstyngda saker, som att bli gammal. Fortfarande fantastisk förmåga att skapa popmelodier. Med Justin Currie och Del Amitri tillbaka på scenen känns världen lite mer hoppfull.
9.
Terry Gross
Soft Opening
Thrill Jockey/Border
”Sonic scientists” spelar free form spacerock. Här bjuds lyssnaren på en lång, snirklig musikalisk färd med ett eget uttryck bakat på väldigt många influenser. Kraut är bara förnamnet och lika utflippat som intressant sammanhållet. Ett enastående debutalbum.
10.
Katy Kirby
Cool Dry Place
Keeled Scales/Playground
Kirbys lite sköra men sjåsfria sång får perfekt backning av ett band som ömsint leker fram det rätta tonläget i hennes melodier utan att låta tillrättalagda eller insmickrande. Klanger, melodier och känsla är ett möte med någon som helt tydligt återkopplar till livet. En enastående debut.
Under strecket:
(utan inbördes ordning)
Shame
Drunk Tank Pink
Dead Oceans/Playground
Shame fortsätter att förgylla arvet efter punken. Ofta på gränsen till skräp eller dissonans, men hela tiden på hitsidan det medryckande. De förvandlar sin revolt till något mer lyssningsvärt. Grymt och skitbra.
Tune-Yards
sketchy.
4AD/Playground
Fortfarande byggt på en grund av R’n’B kombinerat med en nyfiken inställning på hur ljud kan kombineras till intressanta melodier. Ibland rejält udda men i botten alltid ett swing som många artister skulle ge vad som helst för att kunna skapa själva.
Mark McGuire
Our Family
eget/Bandcamp
McGuire bor i en egen klangvärld, som sällan kan jämföras med andras. Med förmåga att låta multipla gitarrslingor växa till klangmassor som både översköljer och förtrollar lyssnaren. En mix av minimalism och ambient music. En musikväv med oceaniska kvaliteter.
Lande Hekt
Going To Hell
Get Better/Border
Mer pop än grunge, och en perfekt mix av lågmält och högljutt. Multiinstrumentalisten Hekt har också en sjåsfri röst så som gör hennes debut till en mycket behaglig upplevelse.
Sleaford Mods
Spare Ribs
Rough Trade/Playground
En lyckad vändning av en duo vars berättelser med hårt språk om hårt liv har fått mer fångade melodier och snyggare arrangemang.
Lost Horizons
In Quiet Moments
Bella Union/Border
Ofta ganska långsamma romantiska och ambientdoftande kompositioner berättar något mer än det som örat bara hör. Mixen melankoli och spraypop med frånvaro av tungsinne är enormt befriande.
Torres
Thirstier
Merge/Playground
Fortfarande inspirerad av konstvärlden men inte längre så uppskruvat. En platta vars innehåll avslöjas ju mer man lyssnar och ett fint exempel på smittsam musikalisk aptit.
Listan är i en tidigare version (placering nr 1, 3-10) publicerad i Hifi & Musik nr 12-2021, men i slutversion här /c MatsLundgren.se