Tjugotjugotvå kommer i min bok gå till handlingarna som ett år där tiden bara försvann.
En känsla av att saker trots allt blev gjorda, men lite oklart vad, och lite diffust när. Liksom förr i världen då man trollband tiden genom att fästa blicken på telefonstolparna som upprepat svischade förbi utanför tågfönstret. Drömlikt och hypnotiskt.
Verkligheten däremot gjorde 2022 till ett riktigt grovt sandpapper.
Putins krig mot Ukraina hamnade överst på värstalistan. Plånboksvalet till riksdagen, är knappast jämförbart med det, men placerar sig ändå som nummer två. Lögner om högkostnadsskydd av elpriser och lägre bränslepriser fixade ett regeringsskifte. Följt av styvnackade uttalanden om att man inte ljugit, och hårklyverier i klass med att Bagdad-Bob gjort comeback i svensk version.
Vi fick vår första klockrena influencer i regeringen, vilken väckte illa kvävda hånflabb från andra partiledare när hon i första partiledardebatten efter valet påstod att hon anser att sanningen är särskilt viktig för henne.
Alla vet att hon ljuger och nu inte ens klarar att trovärdigt ändra vad hon sagt före valet.
Det är bara så dåligt att de som med skattepengar själva bestämmer hur höga löner de ska ge varandra, helt verkar sakna förmåga att begripa vad som skapar politikerförakt.
Musikaliskt fanns det däremot många toppar.
Brian Eno sken starkast av alla. Se separat inlägg om Årsbästalistan 2022.
Vid sidan av hans starka insats blev musiken tyvärr för mycket nedlusad av allehanda (10/20/25-års etc) jubileumsutgåvor av gamla plattor, ibland proppade med demos, alternativtagningar, minnen etc.
Inte så kul.
Jag begriper att man emellanåt gör det för fansen, men ibland kan det kännas som en påflugen viskning från en i bakgrunden skymtande affärsplan. The Cures ’The Wish’ var i klass med Neil Youngs bättre garderobstömningar. Kanske lite väl magstarkt eftersom Robert Smith tidigare sagt att han har en, kanske två, nya album klara för utgivning, typ vid rätt tidpunkt.
Kanske en utveckling av det gamla konceptet att ge ut en samlingsplatta på gammalt material. Genom att inkludera en ny låt får man fans, som redan har allt med artisten, att köpa igen. Men kanske streaming har slagit botten ur just denna affärsstrategi, vem vet.
Möjligen var även dåliga rådgivare inblandade, när en av årets mest löftesrika albumdebutanter, Horsegirl, redan innan detta år var till ända, lyckades ge marknaden en veritabel sunkplatta med outgivna låtar, demos etc. Den borde stannat i arkivet för potentiell utgivning om 10 år, alternativt kremering. För att redan efter debuten komma med något som i värsta fall kan uppfattas som uppföljare, säger väldigt konstiga signaler till alla nyvunna fans.
Årets musikaliska samlingspunkt blev återigen Bandcamp!
Bandcamp.com fortsätter att vara en ljuvlig smältdegel för allehanda musik som ”saknar en affärsplan” (som Eno uttrycker saken). Men där finns det konstnärligt liv, med hunger och törst som helt enkelt måste mättas och släckas.
Så mycket bra Bandcamp omfamnar och faktiskt uppmuntrat till efterföljd bara i det att man tillåter att det tillåts finnas här.
Ibland när barna var små och inte visst vad de skulle göra, uppmanade jag dem att lägga sig i sängen och stirra i taket. Fem sekunder senare hade leklusten väckts.
Nu när barnen har vuxit upp (och inte längre frågar, tyvärr) skulle jag byta ut det där med ”taket” till ”Bandcamp” istället.
Har du en stund över finns det stor chans att ditt besök belönas med en musikalisk upplevelse du inte väntat dig, eller ens trodde fanns!
Bland årets flitigaste utgivare hittar vi Hello Meteor, som nästan producerade ett nytt album varje månad.
En annan som jobbat hart med att få ut backkatalogen är Bill Nelson. Kollar man på Discogs så har han åtskilligt kvar att fylla Bandcamp med. Men desto roligare för oss.
Be-Bop Deluxe-mannens senaste alster är “Magnificent Dream People” hämtad ur 2CD-boxen ’Confessions Of A Hyperdreamer’ från 1997.
Årets mesta återutgivare måste ändå vara Philip Glass, och intressemässigt tätt följd av minimalistkollegan Steve Reich.
Har skrivit en snutt om deras prestationer på separat plats, länkar bakom respektive namn.
Gott nytt år!
önskar Mats och ++-bloggen
c/MatsLundgren.se 2022
