En del av er har säkert redan sett att jag börjat göra en och annan summering av viktiga musikhändelser och sammanhang under de senaste 40 åren.
Det här handlar om musik som ofta funnits utanför spotlightens självförbrännande egofixering. Som har fokus på musikens själ och inte på selfies.
Först ut i det som kommer bli en serie kalla ARTISTFOKUS handlar om Last Exit. En explosiv friformgrupp med inslag av både jazz, blues, funk och rock.
Under ledning av Bill Laswell, som enkelt kvalar in som en av de viktigaste musikpersonerna under de senaste fyra årtiondena. Både med sitt basspel, men kanske framförallt med sitt öra för musiken; hur den lockas upp på tåspetsarna genom olika musikerkombinationer.
Laswell har, genom sina många musikerkontakter och sin produktionstalang, skapat musik som ständigt knuffat handlingen framåt utan att snegla på topplistorna. Så har han också oftast levt i en tillvaro av relativ fattigdom ekonomiskt, men rikt i produktion och anden – inte minst för den nyfikna publiken.
Last Exit levde en intensiv femårsperiod och med Peter Brötzmanns frånfälle är nu tre av de fyra medlemmarna döda – Laswell är tackolov kvar o fortsätter sin goda gärning med annat.
Men bandets betydelse tål att ständigt återvända till.
Kolla själv på Last Exit på matslundgren.se
Det kommer fler betydelsefulla musiksammanhang att uppmärksamma framöver. Till dess, kolla gärna in den sammanfattande serien jag skrev om Krautrockens påverkan på musikens utveckling.
God läsning (och lyssning)!
