Konceptlöst? Nej! Däremot verksamt utanför de gängse ramarna för hur konceptet musik ska låta.
Elektronmusikstudion (EMS) i Stockholm har under sin 60-åriga verksamhet varit nydanande för musiker och konstnärer som ambitiöst velat utforska vad som finns utanför konventionens ramar ”så ska det låta”.
EMS betydelse internationellt och studions många inriktningar skildras riktigt spännande i den pågående utställningen ”Elektronmusikstudion – konst, teknik och politik” visas fram till 1 september på Scenkonstmuseet.
Fylld av allehanda analoga och digitala apparater som många gånger utgjort grunden och verktyg för vad musikkonstnärerna haft för ambitioner att manifestera. Alla kopplingsreläer som påminner om gamla telefonväxlar, tidiga syntar, 256-kanaliga bandspelare (typ) och allehanda elektroniska/digitala apparater placerade i öppna stålburar, ger en snyggt visuellt intryck.
Men här finns också en rad stationer där man kan lyssna till hur de olika kompositionerna låter, och hur apparaterna fungerar.
Just denna lördagseftermiddag jag var där användes de vidhäftade hörlurarna flitigt av överraskande många besökande barnfamiljer och således glädjande nog många unga 4-6-åringar vars lyssnade ännu inte bestämts av omgivningens strikta restriktioner på ”hur det ska låta”.
Och många förtjusta rop hördes från de många hörlurslyssnande barnen. Verkligen löftesrikt om en framtid där mammon spelar andrafiol och kreativiteten placeras i förarsätet.
EMS historia skildras här med korta nedslag i form av konstnärliga uttryck, som t ex beskrivning av elektroakustisk musik, textljudkomposition, spatialisering och andra begrepp. Trots att undertecknad hållit ett getöga på området i årtionden, fanns här en hel del intressanta förklaringar till vad som definitionsmässigt träffat mina trumhinnor genom åren.
Likväl oväntad var information om den finske instrumentbyggaren och tänkaren Erkki Kurenniemi som från 1965 försåg Ralph Lundstens Andromedastudio med allehanda fantastiskt före-sin-tid-apparater som t o m fick Led Zeppelin att freaka ut under ett besök där (som Ralph gärna berättade om).
Listan över utövande konstnärer är lång. Förutom Lundsten har jag genom åren stött ihop med namn som Guds söner (Leif Elggren och Kent Tankred) och Sten Hanson, men det finns så många fler här (namnen listas på länken ovan).
EMS har idag sex aktiva studior där ”oftast flera tonsättare (är) verksamma samtidigt, under dygnets alla timmar”, som det står att läsa om hur ljud, text och digital teknik sammanflätats till att försöka fånga ett uttryck som egentligen inte kan definieras.
För det är sanna hemligheten i detta vad man kan kalla ett individualistiskt forskningsprojekt med kollektivistiskt sammanhang.
Att konst och musik flyter ihop med ljud, text och inte minst personliga upplevelser som är ”skalbara” (från utövare till lyssnare), för att använda en fackterm utanför den här världen.
En plats där experimenten i ljudkonst påminner om partikelacceleratorn i Cern och dess resa att fånga det osynliga, men här i form av upplevelser från det kreativa ursprunget vi vanligtvis förknippar med platser där stjärnor föds.
Gå och upplev, lyssna och, inte minst, reflektera över att det faktiskt finns en annorlunda verklighet!