När grupper som Trio, Ideal, Spliff m fl förra året sprängde fram och t o m upp på topplistorna i Europa talades det om Die Neue Deutsche Welle.
Denna ”nya tyska våg” förde samtidigt med sig att de tyska undergroundbanden tvingades ännu längre ner i underjorden.
För ”vågen” uppmuntrade egentligen bara en riktning bland alla som fanns i Tyskland.
Omtryckt! Publicerat: Två Steg Före i Schlager nr 65 – 830419
Begreppet Die Neue Deutsche Welle myntades enligt sägen av den holländske radio-DJn Frits Spits och plockades snabbt upp av journalisten Alfred Hilsberg, kanske mest känd bakom de viktiga tyska bolagen Zick Zack, Rip Off, What’s So Funny About.
Uttrycket var ett ironiskt försök att definiera musiken som låg mellan revolt och kommersialism. Och som vanligt i tyska sammanhang fanns här ett stort mått av självironi. Omåttligt populära Trio och deras geniala ”Da Da Da” regerade topplistorna tillsammans med lite mer popsmarta Nena och ”99 Luftballons” som mer fångade stämningarna som ung västtysk under kalla kriget. (Inledningen tillagd vid nypupliceringen och saknades i originalartikeln/min anm.)
Två helt nyutkomna plattor sätter ut gränspålarna ganska bra på den vidd tysk ny musik har idag. DebutLPn med X-Mal Deutschland och solodebuten av Gabi Delgado, ena hälften av nerlagda DAF.
I takt med att engelsk ny musik har börjat stampa i skuggan av topplistesuccéer av nykomlingarna, riktas öronen hos de aktiva lyssnarna alltmer mot övriga Europa. Förutom Holland och Belgien tilldrar sig Tyskland ett allt större intresse. Faktiskt är det så att de tre ländernas musik har mycket gemensamt i form av fantasifull nyfikenhet.
Men flertalet av de tyska banden lutar sig på traditionen av kabaré i hemlandet. Det märks hos grupperna i Die Neue Deutsche Welle såväl som hos experimentella till rena discoband. Den okända tyska vågen har en lika stor mångfald som styrka. Der Plan, Einstürzende Neubauten, Palais Schaumberg, Malaria, Die Krupps är bara några få exempel, men kanske de mest kända.
X-Mal Deutschland och Gabi Delgado är två ytterligheter, som båda på olika sätt har beröring med England och London. Faktiskt så turnerade X-Mal och DAF tillsammans vid ett tillfälle.
X-Mal har spelat in sitt debutalbum ’Fetisch’ (4AD/ imp) i London och försöker uppenbart att skapa sig en publik där. Gabi har i kraft av sitt medlemskap i DAF, redan en hängiven månghövdad skara. Men han har åkt till producenten Conny Planks studio i Köln för att spela in sitt debutverk, sexlåtarsLPn ’Mistress’ (Virgin).
X-Mal Deutschland är sångerskan Anja Huwe, keyboardisten Fiona Sangster, basisten Wolfgang Ellerbrock, gitarristen Manuela Rickers och trummisen Manuela Zwingman. De påminner inte bara med sin kvinnliga dominans om Malaria. Deras texter är minst lika mörka och uttrycker totalångesten i industri (post-industri) samhället.
Några lyriska brottstycken: ”Dina kval är min lust”, ”Lyckan för dej är ett skepp som aldrig hittar en hamn”, ”När dom hänger dej står solen högt”, ”Livet såg dej aldrig”, ”Livet är som en köttkrok”. Musiken är inte typisk tysk, utan mer bestående av influenser från hela Europa.
Keyboard och gitarrer målar upp stämningar i gråskalan med Anjas monotona röst som en svart färgklick. En tysk tidning kallade deras musik för ”Garage Depresso Rock” – något som bandet i stort sett håller med om. Och med hemstaden Hamburg i minnet förstår man varför musiken låter som den gör.
– Vi försöker skapa en sorts ljudbarriär, säger Fiona.
De lyckas.
Gabi Delgado däremot, tyngs inte ner av sina tyska erfarenheter. Deutsch Amerikanische Freundschaft arbetade fram till i höstas med minimal instrumentering (Robert Görl på synt) och Gabi sång. Med rytmerna som avstamp användes texterna som spjut mot det korrupta tyska samhället.
DAFs metod var ironi och cynism, och liksom X-Mal var texterna på modersmålet. En hel del av DAFs texter handlade om sex i olika uttrycksformer. Och det är inte förvånande att Gabi Delgado nu fortsätter på temat.
Med det finns inget exploaterande i hans sånger, snarare sätter han ljus på företeelser som bekymrar honom. Som låten ”Sex Godess” vilken speglar Madonnakulten respektive machoismen. Men det märks också att Gabi tycker sex är roligt, att det handlar mycket om passionerade känslor och inte bara råknull.
När DAF beslutade lägga av förra året hade dom redan fått ett antal mini-DAFs i Tyskland – band som använde synten på samma sätt men som inte förstod texternas avsikt.
DAFs associativa utstyrsel i läder, med undertoner av sex/macho, var en medveten image. Därför har Gabi idag svidat om. Lika viktigt ansåg han det vara att hitta nya musiker.
En kort resa i Latinamerika efter splittringen ledde honom till New York där han beslöt sätta ihop ett nytt band. Idag har han med sig jazztrumpetaren Manfred Schoof, den funkfingrade basisten Raoul Walton, den schweiziske gitarristen och elektrokompositören Stephan Wittwer och gamle Can-trummisen Jaki Liebezeit.
Tillsammans gör det än mer rytmisk dansmusik, har dragit in blås och blandat den med pop, jazz och funk. Aven keyboards och xylofon finns med.
Det är lika spännande som det låter.
Tysk musik går mot allt expressivare former och har ingen anledning att oroa sig. Det är vi som intresserade lyssnare som fått bekymren, När ska den egentliga tyska vågens musik få en vettig distribution här i landet?
MATS LUNDGREN
Ursprungligen publicerad Två Steg Före i Schlager nr 65 – 830419, återpublicerad här 2022 /c MatsLundgren.se
Se även artikelserien om krautrocken
