Dry Cleaning
New Long Leg
4AD/Playground
Det där feta basljudet har vi inte hört sen i början av 80-talet, hos The Moodists, Slab eller The Bad Seed. Och den täta ljudbilden under Florence Shaws mässande röst lyses som av blixtar upp av Tom Dowse gitarr, likt en lillebror till Andy Gills dito som uppfodrande pådrivare i låtarna. Gang of Four-gitarristen Gill gick oväntat bort förra året.
Basen hanteras av Lewis Maynard, trummorna av Nick Buxton och hela Dry Cleanings debutalbum ‘New Long Leg’ kan man se som en formidabel hyllning till just Gang of Four. Men Londonkvartetten har egen kontroll över sitt uttryck utan att behöva snegla på förebilder, även om de också jämförs med Magazine, Wire och Joy Division.
Men jag kan även spåra musikalisk attityd som hos exempelvis nutida Protomartyr och Shame och kanske t.o.m. Sleaford Mods.
Producerat av John Parish (PJ Harvey m fl), vilket sannolikt har betydelse i sammanhanget.
Shaw sjunger inte, hennes texter blir mer som ett spoken word-berättande över klingande rena inte alltid tonala gitarrslingor, rockig bas och pådrivande trummor.
Ganska tät/torr och luftig ljudbild, ibland rakt på, ibland mer komplicerat, men hela tiden giftigt som i trakterna av Leeds industrifunk och sensationellt bra.
Recensionen är även publicerad i HiFi & Musik nr 5-2021 /c MatsLundgren.se