ELDKVARN
Pojkar, pojkar, pojkar
MNW/SAM
Omtryckt! ”Publicerat” 1979 i Xtra, dummy som var förlaga till Schlager 1980
Eldkvarn är ett av de få band som lyckades bli portade på Bullerbyn.
Gruppen hette då Piska mej hårt och Bullerbyn var ett av Stockholms mesta ställen för bra rockmusik.
Det var alltså rätt länge sen.
Det jag minns av gruppen från den tiden – och som antagligen var en bidragande orsak till portning en – var de skitiga och påträngande texterna. Det handlade om knark, prostitution och annan utslagning.
Den grundpelaren finns fortfarande kvar i Eldkvarns musik. Ur gruppens fjärde platta ’Pojkar, pojkar pojkar’ stänker hårda iakttagelser upp i öronen på dig. Från den symbolfyllda ”Här kommer tåget” till den mer raka ”Pengarna” .
Bakom orden märks mekanismerna som avgör våra liv. Framför allt vilken biljett vi reser på genom livet; i första klass eller i boskapsvagnen.
”Du kan göra vad du vill/
så länge pengarna rullar in/
då är det ingen som säger nånting.”
Eldkvarn har en puls i sin musik som är svår att värja sig emot. Den liknar feber.
Den hamrar, rycker och drar. Tungt dunkande.
Det är tryck och tätt, tätt, tätt.
Under alla dessa år jag hört Eldkvarn tycker jag att dom har lyckats utveckla sin musik. Från att ha varit grötig, tjock och lätt förvirrad har den blivit mer strukturerad utan att för den skull ha mist sin snärt.
Tvärtom har skärpan i larmet ökat. Och det har blivit helt omöjligt att stå still när man hör dem live.
Helt i ordning är ’Pojkar…’ den bästa de gjort. Hittills. Istället för att luta sig tillbaka och vila sig på vunnen mark ger sig Eldkvarn iväg ytterligare en bit.
Även om nya plattan inte har något spår som ”48:an” (på förra LPn ’Pantad och såld’) så vinner ’Pojkar…’” på sin jämnhet.
Rakt igenom brutal.
Efter endast fyra genomspelningar är jag säker: Plattan är skitbra.
Eldkvarn har lyckats fånga atmosfären i storstaden. Bara genom sitt sätt att lira känner man hetsen och stressen; pulsen och det som är äckligt likaväl som det behagliga i stadens livsvillkor.
När sedan sångaren Per Jonsson späder på med ”Rött ljus, grönt ljus” i låten ”Romantik” – ja, då riktigt ser man hur neonljusen fladdrar förbi när man sladdar igenom rondellen vid Sergels torg.
Men det finns också reggae på plattan. Och Mark Knopfler i Dire Straits bryter säkert tumnageln när han hör liret i ”Här kommer tåget” och ”Ann-Louise”.
Stones skulle säkert ge mycket för ”Pengarna”. Och Bruce Springsteen sneglar nog en del på saxen och farten i ”Du är bäst”.
Och när pickupen glider in på det typiska Eldkvarn-ljudet i ”Hjärtats lust”, då överger jag gärna skrivmaskinen för dansgolvet.
Mats Lundgren
Ursprungligen publicerad 1979 i Xtra, dummy som var förlaga till Schlager 1980, återpublicerad här 2023 © MatsLundgren.se
