Plattan ”Musik För Miljonärer” blev något av ett genombrott för Eldkvarn förra året. Från att ha betraktats lite som ett förband, steg de nu fullt ut i ljuset och blev ”headline”.
För en månad sen pågick inspelningsarbetet med den nya LPn ”Genom Ljuva Livet”
Schlager sände Mats Lundgren till de Värmländska skogarna för att tjuvlyssna.
Omtryckt! Publicerat: Schlager nr 29 – 10 november 1981
Tony och Verner står ensamma i studion och sjunger refrängen ” Allt vad du vill ha” till låten med samma namn.
Gång på gång läggs kören på den inspelade grunden. Carla står i kontrollrummet och sjunger före hur det ska låta. Claes sitter tyst på en stol. Plura står med blicken i fjärran, lyssnar och låter bli att lägga sig i. Anders Lind, tekniker/medproducent och en av Silences ägare, trycker in rätt knapp; vid rätt tidpunkt.
Ur högtalarna strömmar en medryckande svängig melodi med snärtiga rockabillytrummor. Tony och Verner börjar sjunga igen.
Anders får en idé, bryter och föreslår att ”vad du vill” läggs till i kören. Bröderna Jonsson nickar förslaget godkänns. Musiken går igång igen, Tony och Verner drar Järnet och dansar fram ”vad du vill, vad du vill, vad du vill” i en nästan oändlig slinga. Efter ett antal tagningar säger Tony:
– Jag vet inte om det låter bra. Jag börjar tvivla på idén.
– Men gör det färdigt så bestämmer vi sen, invänder Plura och så blir det.
”Min väska är packad/Min kurs är satt
(ALLT VAD DU VILL HA)
Jag går min väg från all jag haft
Du som alltid velat haft det bra/
Nu får du allt, allt vad du vill ha”
Eldkvarn är i studio igen för att följa upp den kritikerrosade ”Musik För Miljonärer” – en långt ifrån avundsvärd uppgift.
Jag träffade Per ”Plura” Jonsson i somras när Eldkvarn skulle spela i Moderna Museets trädgård. Han berättade att inspelningen av bandets nya LP skulle bli den svårast uppgiften hittills. Antingen skulle man fortsätta med den man påbörjade på ”Musik För Miljonärer” eller också skulle man satsa på något helt annat. Hur man än gjorde så skulle det bli svårt.
När jag träffar Eldkvarn under studioarbetet har två av de fyra veckor som står till förfogande redan förbrukats. Och det är en betydligt lugnare Plura som kedjeröker på andra sidan köksbordet. Tillsammans med Tony Thorén, i officiella sammanhang iklädd basgitarr.
– Det blev mer annorlunda än en fortsättning på förra plattan, säger de unisont. Lite lugnare låtar men med ett mycket större ljud.
Redan för ett år sedan blev det bestämt när den nya plattan skulle spelas in. Så det har funnits tid att ladda upp. Faktiskt samma uppladdning en professionell idrottsman gör inför stortävlingar då det gäller att pricka in toppformen. Därför har Eldkvarn repat hårt innan de kom hit. Och första veckan spelade man in på dagarna och fortsatte repa på kvällarna.
– Vi har jobbat mycket på grunderna, förklarar Tony, på att fa instrument bra direkt istället for att hamna i tidsnöd och tvingas spela in rakt av. Vi har jobbat med avståndsmickar, vilket är ovanligt för svenska band. Istället för att sätta trummorna i trumburen har vi ställt dom där det är bäst akustik.
– Vi har närmickat allting, men också haft mickar ute i rummet som tar upp hela trumsetet. Och där går samtidigt gitarrerna in och sen spelar vi allihop på en gång.
Eldkvarn har skaffat sig rutin i studio. Det här är deras sjätte LP, sa det vore konstigt om de inte skulle veta vad de vill ha. Och framförallt hur man får det.
Tio av de 24 kanalerna har använts till trummorna, tre till basen. Och det har gett tyngd i musiken.
Just nu gör man påläggen som bäst. Claes Carlsson, kämpar med att ge den rätta färgen på serietidningslåten ”Spion City”. Raga de Gosh, skapar tamtamstämning med sina congas i den suggestiva ”Djungel”.
Liksom vanligt har Plura gjort samtliga låtar utom en som. brorsan och gitarristen Carla satt ihop. Även om det slutliga resultatet är ett lagarbete, så är det på Plura pressen finns. Att det framställs ett antal låtar som ska bli en ny LP.
– För oss är det mycket lättare, säger Tony. Vi kan sitta där och vänta på att vi ska få dom här låtarna och sen göra det bästa av dom. Vi behöver inte fundera så mycket i förväg, men självklart har vi snackat om dom.
– När vi kom hit märkte vi ganska snart att det skulle funka den här gången också. Och det har gjort att vi har fått tid att göra andra låtar, arrangera om, utveckla.
Fördelen med att vara förberedda och dessutom tända på uppgifter är förstås att det blir mer tid över för korrigeringar, och även för den avgörande finslipningen: mixningen.
Något som ibland kan te sig dråpligt för en betraktare när fyra-fem personer trängs runt mixerbordet och ska se till att just deras tilldelade kanalreglage åker upp på rätt tiondels sekund för att skapa det bästa ljudet.
– Men mixningen är faktiskt det roligaste, avslöjar Plura. När man skulpterar fram låten med olika sound, tar bort instrument så att det blir luckor i musiken. Det är jävligt viktigt att inte ha på allt för fullt.
En kung av Kina/från en andrahandsaffär”
(ETT FALL AV KÄRLEK)
Hand i hand med honom du har kär”
De flesta menar att det är Plura som är Eldkvarn. Jag kan inte låta bli att fråga om han håller med.
– Textmässigt är jag väl det. Men musiken … ja det är klart, jag gör ju grunden. Men musiken jobbar vi väldigt mycket tillsammans med.
– Det är kanske både en styrka och en svaghet rent kommersiellt att vi inte har någon förgrundsfigur i Eldkvarn. Men för gruppen är det en styrka. Alla känner sig delaktiga.
– I alla band som har nån slags ledargestalt blir det oftast så att medmusikerna tröttnar efter ett tag och slutar, säger Tony. Dom kan lika gärna stå bakom vem som helst och spela. Vi har en jävligt stor gruppkänsla.
Men det är alltså det som far runt och även in i Pluras skalle som så småningom kommer ut som en ny Eldkvarnplatta. Inför inspelningen av förra LPn hade Elvis Costello just kommit med en ny (’Trust’). ”Medvetet omedvetet” som Plura sa i Schlager nr 3, hade Costello varit en av influenserna då.
Kan vi vänta oss något ”medvetet omedvetet” även denna gång?
– Nej, inte på samma sätt, förklarar Plura. Det sista halvåret har jag mest lyssnat på gammal soulmusik som Motown, Stax och sånt.
När jag en månad senare får en kassett på det färdiga resultatet är det inte svårt att höra att Plura talat sanning.
De omixade låtarna jag hörde hos Silence, låter idag ännu mer souliga.
Starkast är nog titelspåret ”Genom Ljuva Livet”, med Pluras lätt desperata och högröda sång, stora svulstiga ekon och Claes bröliga sax. Och även en doft av Springsteen. Men självklart med Eldkvarns omisskännliga bomärke stämplat på allt.
Fortfarande har bandet en enastående förmåga att hitta fångande melodier. Och göra pärlband av dem. Och när melodierna inte är där, så finns det nästan alltid en fångande refräng, somt ex i ”Jag har gjort det igen” och ”Ett fall av kärlek” Eller ett stänk av Gene ”Be-bop-a-lula” Vincent i ”Djungel”. Exemplen kan bli flera.
– Texterna är fortfarande en killig betraktelse av tillvaron, men inte så stark på nya plattan, säger Plura. Det har varit en svaghet tidigare att texterna tagit upp så många olika saker, varit så associationsrika att slutresultatet blivit splittrat. Nu tycker jag att jag lyckats renodla dom mer, koncentrera dom i ämnet.
– Dom enklaste texterna når ut bäst. Och med enkla menar jag då inte simpla, fortsätter han. Ta ex ”Fula Pojkar” på förra plattan. När vi har spelat den ute sjunger folk med direkt och sen efter spelningen när man går på stan kan man höra folk som fortsätter att sjunga den.
Texterna är ett kapitel som många har kritiserat främst Plura för. Att killigheten ibland slagit över i tjejförtryck.
– Man tar intryck av den kritik som är befogad, svarar Plura. Det är svårt att snacka om texterna eftersom alla tar emot och tolkar dom på sitt eget sätt.
Plura vill inte skriva folk på näsan om hur texterna ska tolkas. Då tar han hellre att dom missuppfattas.
– Man hoppas hela tiden att folk som lyssnar kan känna igen sig i texterna. Det är klart att dom som är säg 13 år har lite svårt att göra det eftersom texterna grundar sig på att man har haft en lite större erfarenhet av livet.
Redan för åtta år sen ställde texterna till besvär.
Under namnet Piska Mej Hårt skulle gruppen göra sin första LP och det på musikrörelsebolaget MNW. På den tiden var kravet på politiska texter hårt. Och Piska Mej Hårt hade dessförinnan lyckats med konstycket att bli portade för vidare spelningar på musikpuben Bullerbyn i Stockholm, för att de ansågs för ”flummiga”.
Det gjorde inte direkt läget bättre inför beslutet om de skulle godkännas för en platta på MNW. Bandet klarade sig med ett nödrop.
– Vi ser oss inte som ett politiskt band, säger Tony. Det har vi aldrig gjort. Vi har blivit tillskrivna det i efterhand, för att det finns så få band kvar sen den tiden. Valet MNW, Silence eller något annat av de mindre bolagen var självklart eftersom vi gillade den politik dom stod för.
– Men det var aldrig någon som skrev om oss som någon slags stjärna i den progressiva musikvärlden. Det var snarast tvärtom. Att vi var något som katten släpat in.
Bland den nya generationen musiker som nu kommer fram, läggs tonvikten mer på musiken. Texterna tenderar på att bli helt avpolitiserade och tar sig i vissa fall uttryck som skulle platsa i vissa veckotidningars världsbild. Har politik blivit nåt fult?
– Fult?? säger Tony förvånad.
– Nä, svarar Plura, men vi sysslar inte med politik. Jag säger som Harry Schein: Det får politikerna göra, det är deras jobb, det är dom bäst på.
– Jag tyckte inte det funkade nån gång under musikrörelsetiden. förklarar Tony. Det var bara Nationalteatern som under sina bästa stunder kunde få fram magi. Och Blå Tåget.
Men är det bara för att det är svårt som man ska avhålla sig?
– Man ska ingenting, säger Tony och hans röst hårdnar. Vi tyckte det var smått ointressant att köra sån där ”von oben”-stil och komma och tala om hur orättvist allt är.
– Oftast var det recensenterna som tvingade fram en mall för musiken i Sverige. Alla låtar skulle ha en positiv avrundning på varje text, om hur bra allt skulle bli. Hade man inte en sån grej så var det kört. Och det skapade ett väldigt ofruktsamt klimat.
Men ni är svåra att passa in någonstans. Man kan uppfatta en del av era texter som politiska ställningstaganden. Det handlar ganska ofta om gatuliv beskrivet från gatunivå, från folk som drivits ut på gatan eller spenderar en stor del av sitt liv där.
– Jag skriver texterna känslomässigt utifrån mej själv, menar Plura. Jag vet inte varför man skriver texter, om man har något slags budskap mer än att folk ska känna glädje och få styrka ifrån dem.
Men hur mycket i dina texter angår andra?
– Det angår väl ingen i och för sig. Mer än mej själv. Det är upp till dom som lyssnar att säga det. det kan inte jag avgöra.
– Jag tycker texterna är jävligt viktiga när jag lyssnar på musik. Spelar ingen roll om dom sjunger ”I love you, I love you”. Det kan vara väldigt banala texter – dom kan vara jävligt bra för det. För att dom ger mej upplevelser, känslor, kickar.
–·För oss har det där med texter aldrig varit något problem, inskjuter Tony, för Plura skapar med texterna någon slags miljö vi befinner oss i. Dom är som gräset vi går på.
– Om man skriver texter så är det ett uttryck för nånting , fortsätter Plura. Det är väl antagligen därför man skriver texter, för att försöka fånga något man inte kan definiera.
– Det är ständigt samma frågor från folk om texterna som gör att jag förstår Elvis Costello. Att man håller sig undan och låter det man gjort tala för sig självt.
”Nu möts vi igen/nu när minnenas spårvagn rullar hem/
Spårvagn genom ljuva livet”
(GENOM LJUVA LIVET)
Det som talar på ”Genom Ljuva Livet” handlar liksom tidigare väldigt mycket om kärlek, både till människor och miljön i storstaden. Men också om svek bakom oäkta fasader, om sandslott, falsk champagne.
Fortfarande finns de associationsrika idéerna och fortfarande spelar Eldkvarn en tät, förrädiskt medryckande musik som säkert kommer att få många i den yngre generationen att drömma om att en dag bli rockstjärna.
Men här i Silence ombyggda gamla skola i Värmland, långt ifrån storstadens löftesrika kvällsmörker om äventyr, sipprar sakta luften ur en av de stora rockmyterna:
”Tänk- den- dag-när-vi-får- göra-vår-första-LP”-myten ihopkopplad med hur lätt man ska fixa det. Visst glömmer man lätt allt slit när man hör ett slutresultat man är nöjd med. Men vägen dit är lång. Studioarbetet är fyllt av stor koncentration, många omtagningar, dåliga dagar, hemlängtan och längtan efter dom där hemma.
Under en månad befinner sig Eldkvarn hos Silence. Sen väntar en månadslång turné med Ebba Grön – vilken de just nu håller på med som bäst – sen lediga två veckor – ut igen 14 dagar. Först därefter har man möjlighet att ta långledigt.
Både Plura och Tony har barn. Tonys lilla dotter Maja fyller tre år imorgon. Hon och sambon Liten kommer hit på besök dagen efter. Pluras Wenche och dottern Lisa kommer samtidigt.
– Det är klart att man längtar efter dom, säger Plura. I höst blir det verkligen en jobbig relation med barnen.
– Det är rockens pris, säger Plura halvt på skämt. halvt på allvar och travesterar samtidigt den låt som hamnade utanför LPn: ”Flickornas Pris”.
– Det är därför vi vill bli större som band, fortsätter Tony, så att man kan planera sitt liv bättre. Man kan vara hemma mer och göra saker tillsammans med sin familj.
Vi kommer snabbt fram till att Rocken egentligen bara är till för ungkarlar. De flesta familjer eller försök till familjebildning spricker i samband med att det börjar gå ”bra” för ett band.
– Det är inte många som pallar med såna här förhållanden, säger Plura. Men både Wenche och Liten har ju varit med i Eldkvarn så dom vet vad det innebär att jobba så här.
– Liten håller som bäst på med Tant Strul. Och jag brukar se till att vi och dom inte dubbelbokar, säger Tony.
– Men det kan bli problem i framtiden. Nu är det mer på mina villkor, familjen lever på mej. Men om Tant Struls debutLP som ska spelas in i november går jättebra och dom också vill bli proffs, då kan det bli jävligt tufft. Samtidigt hoppas jag ju att det kommer att gå bra för dom.
Den här artikeln ligger klar och blir genomläst av Eldkvarn mitt under deras turné med Ebba Grön. Via telefon från Växjö meddelar dom att hela sista avsnittet om deras privatliv ska strykas, ”det är för snyftigt”.
Självklart argumenterar jag emot, eftersom det är där vi kan ana personerna bakom Eldkvarn. Och en bit av verkligheten som nästan alltid glöms bort i rocksammanhang. Deras reaktion känns också rätt typisk.
Det är på scen som Eldkvarn har sitt utspel, privat är de nästan tillbakadragna och väldigt svåra att klämma ur personliga åsikter kring det dom gör. Eller som Plura svarar när jag påpekar det:
– Det är inte mycket att ha åsikter om. Vi är ett slags arbetare som försöker leva på det vi gör.
Så de åsikter som finns får man försöka läsa ut av sångtexterna. Och då kan man ju bl a undra om de fula pojkarna på ’Musik För Miljonärer’ är Eldkvarn själva?
– Nä, säger Plura och fnissar, men man börjar ju undra …
Mats Lundgren/Text
Hatte Stiwenius/Foto
Ursprungligen publicerad i Schlager nr 29-811110, återpublicerad här 2023 © MatsLundgren.se
