Öyvind Fahlström, kanske mest känd som målande konstnär, gjorde radiohappeningen ’Fåglar i Sverige’ redan 1961. Ett poetiskt text-ljudexperiment i den bästa rockmusikens anda, långt innan rocken ens var uppfunnen.
Fahlström drevs av en hejdlöshet som känns besläktad med portalgestalten John Cage. Att hitta nya utgångar, nya territorier, nya sätt att beskriva det välbekanta men framförallt blanda det välbekant i olika proportioner med det som är obekant i sammanhanget. Allt för att skapa nya uttryck. Som i sin tur ger upphov till nya idéer.
Någon svensk efterföljare i Öyvind Fahlströms klass är svår att hitta. Han var en stjärna med ovanlig lyskraft även om det i hans inre sannolikt stormade ett svart hål.
Svenska bokförlaget BCNVT står för “Bläck charm nostalgi vassa tänder” och leds av Stefan Zachrisson (omskriven här på bloggen i min Årskrönika 2017 – kulturella glimtar av hopp, se finalen där) . Hans farbror är Ulf Zachrisson, ett namn vi förknippar med göteborgsbandet Viva!, och det konstnärliga släktdraget tar sig i Stefans fall ett ännu mer våghalsigt uttryck.
Trots att BCNVT har funnits nära tio är (start 2012), känns förkortningen tillkrånglad men adekvat eftersom den väcker uppmärksamhet. Mer än så är det lätt att imponeras av förlagets utgivning som inte sneglar mot kommersiell succé på bekostnad av egensinne och egenart.
BCNVT är som en kulturförening utan formella medlemmar, bara människor som stundtals samlas kring energisk längtan att göra skillnad. Röra om i grytan, vända upp och ned på saker liksom. Och inte minst hitta glipor.
BCNVTs verksamhet har fram till nyss bestått i att ge ut ett antal skrifter där man med en en luftig sammanfattning kan sägas bestått av olika teman där förlaget undersöker kulturella aspekter av tillvaron, både i nutid och dåtid. Exempelvis imponerades jag stort av att man skickade man iväg ett “utforskarteam” (av skribenter) för att ta reda på vad som hände mellan Elvis och Beatles – om den perioden verkligen var ett musikaliskt tomrum.
Svaret kom i bokförlagets premiär, antologin “I hear a new world 1958-1962” (gavs ut 2012), är fortfarande enastående intressant och öppnar dörren till en musikvärld som oförtjänt känns bortglömd. Missa inte den fina DN-recensionen som finns längst ner på länken ovan.
28 publiceringar senare släpps färska Omiyage Pop: japanska souvenirer – ett japantema som vecklas ut under juli/augusti där fem texter läggs upp varje fredag, totalt ca 30 Japanrelaterade texter ska det bli till slut.
Parallellt med detta har BCNVT även startat skivbolaget Bibliotek.
Första utgåva är Anaglyfparken – ett ord- och ljudkonstverk och kollektivt projekt om en fiktiv park. Ett 20-tal personer musiker och poeter bjöds in att skicka ljud, melodier eller låtfragment, som sedan vävdes samman med Petter Herbertssons (Testbild!, Sternpost) låtar till en helhet.
“Textmaterialet står Karin Christensen för med både talade, skrivna och sjungna partier, en blandning mellan ljudcollage, diktcykel och musikal“, enligt hemsidan.
Se där ett ambitiöst initiativ i Öyvind Fahlströms anda.
BCNVT rockar.
Det finns alltid nya glipor att undersöka.
