JAH WOBBLE LIVE
LIVING ROOM
STOCKHOLM
Omtryckt! Publicerat: Schlager nr 5 – 29 maj 1985
En liten men desto mer hängiven skara Wobble-fans torkade bort tröttheten i bandets ansikte och återgäldades med ett set som smidigt höll entusiasmen glödande.
Wobble är varken en stor basist eller stor sångare, men han har känslan för musikens känslopotential och förmågan att använda den. Trots att han står på scenens mitt är det hans medmusiker som är huvudpersonerna.
På kvällens spelning var percussionisten Neville Murray ganska anonym – kampen stod mellan Harry Becketts trumpet och Ollie Marlands keyboard/gitarr/trummaskiner/taper.
Ännu tydligare än på Wobble-Marlands nya LP Neon Moon, framstår Marland som den verkliga spindeln i den etniska jazz funk/disco det handlar om.
Rytmerna sitter perfekt, de förinspelade miljörösterna likaså och Marland gör allt knapp-pillande lika elegant som en Karajan.
Och Harry Beckett verkligen framhärdar sina erfarenheter en gång hos Charles Mingus, och hans trumpet ges både utrymme och sväng så tanken på Miles Davis inte är särskilt långt borta.
En 56-åring som hjälper ”ungdomarna” att förvandla kvällens föreställning till hur det antagligen känns inne i en tryckkokare.
De få låtar som hämtades från nya albumet, var tyngre och tätare.
Men majoriteten – som var ännu starkare – kände jag inte ens igen.
– Nä, det är nytt material, som vi inte har några titlar på än. Du vet, det är roligare att gå vidare än att hålla sig kvar vid det gamla…
MATS LUNDGREN
Ursprungligen publicerad i Schlager nr 5-850529, återpublicerad här 2023 © MatsLundgren.se