Allting går i cykler, så även musik. Begreppet ”krautrock” har används på många olika sätt under de senaste 50 åren. I början nedsättande, men idag med en positiv klang när det refereras till i musiksammanhang.
Ett band som säger sig vara influerade av krautrocken, antyder samtidigt att man är väl påläst och inlyssnad på tunga och inflytelserika tyska artister. ”Kredd” som även tillfaller dem själva från storheter som Amon Düül II, Can, Tangerine Dream, Faust och andra.
Under andra världskriget kallades tyska soldater för Jerries (likväl nazis) av engelsmännen. Men efter kriget användes slangordet ”kraut”, vilket egentligen myntades av Jules Verne om en elak tysk industrialist som åt ”sauerkraut” (surkål) i en av hans böcker.
Ordet återanvändes av en engelsk musikjournalist som på 70-talet försökte förstå vad som hände på den västtyska musikscenen. Eftersom han inte begrep, använde han ordet nedsättande.
Vi andra vet idag bättre, mycket bättre.
Krautrockens närvaro idag är större än man anar. Chicagokvintetten Cave och deras sjätte platta ’Allways’ recenserade jag för två år sen (klicka på titeln).
I min recensionshög nyligen kom nästan ett nytt ”hallå!” från genren, med en återutgivning av Can ”Live in Stuttgart 1975”, svenska Neon Heart och inte minst amerikanska Terry Gross – album som är influerade av mycket improviserande och nästan ”kosmisk” musik. Och ”Kosmische Musik” var tyskarnas egen benämning på det som växte fram från slutet av 1960-talet fram till punken.
Producenten Conny Planck använde musikstudion som ett instrument och blev portalfigur i krautrockens ljudbild. Kraftwerk, Neu! och Cluster tog hjälp av Planck och blev viktiga namn inom krautrocken. Brian Eno i sin tur hade lyssnat noga på Plancks idéer när han senare producerade David Bowies Berlintrilogi.
Eno själv samarbetade bland annat med Dieter Moebius och Hans Joachim Roedelius (båda från Cluster) och även med medlemmar från Neu! – ett band som Bowie, Joy Division, Simple Minds, Ultravox m fl angav som inspirationskälla.
Musiken blev från början ett sätt för den första tyska efterkrigsgenerationen att försöka skapa en egen identitet. Deras föräldrar – överlevare i det krossade Nazi-Tyskland – blev liksom övriga efterkrigseuropa helt absorberade av den amerikanska Marshallhjälpen.
USA-lånet till återuppbyggnad innehöll också export av amerikanska livsstilsideal med ”välfärdsprodukter” som tvättmaskiner, kylskåp, plastattiraljer, nylonstrumpor, klädmode och annan kultur.
Inte minst musik. Och den var kanske lättast att reagera på.
Från början var krautrocken mer utlevelsefull rock, oftast instrumental med låtar som gärna improviserades fram och i praktiken kunde bli hur långa som helst. Tänk dig ett ”Rockpalast” (googla!) utan begränsad sändningstid och du börjar ana formatet.
En del anser att krautrocken är mer ett ”syskon” än en subgenre till den progressiva rocken. För lyssnar man in den svenska musikrörelsescenen – som även kallades progressiv – och hur dess många band lät, så var inslaget av improvisation – vilket legendariske gitarristen Fred Frith kallar ”instant composing” – stort likväl som låtlängderna live (disciplinerade Samla Mammas Manna tog gärna tillfället i akt live). Mer om honom och Samla i kommande artikel.
Även på skiva hade band som International Harvester/Träd Gräs och Stenar lätt att fylla sina album.
Krautrocken fokuserade mer strukturer, texturer, monotoni och ljud, där ljudgeneratorn synthesizer tidigt fann sin plats.
En viktig del i krautrockens filosofi var att alla utövare omslöt tanken på ett kollektivistiskt sammanhang.
Ingen strävan efter ”stjärnstatus” – individuellt eller som band.
Det man skapade fick ett väsentligt värde i det att man gjorde det tillsammans.
Här kan man spåra rötter hos tyska storheter som Einstürzende Neubauten, vilka startade precis i kanten på då krautrockens musikaliska famntag avtog. Men Neubauten blev också ett typexempel på vart krautrocken tog vägen – ett våghalsigt sökande efter nya musikaliska definitioner. Lyssnar man på tidiga Palais Schaumburg (t.ex. ”Wir bauen eine neue Stadt” (1981) finns på YouTube, se nedan) så hörs tydligt varifrån Blixa hämtat inspiration.
Musikaliskt växte krautrocken snabbt vidare och utvidgade rockformatet. En viktig del i uttrycket blev experimenterandet.
Man tog intryck av innovatörer som Karlheinz Stockhausen, även han portalfigur inom den experimentella musiken. Man kan nog säga att han fick ett större genomslag i nästa generations tyska musiker. Det mer tyglade experimenterandet hos Can m fl gav större effekt på rocken, post-punken, ambient och electromusiken.
Nästa generation av tyska musiker som väntade i kulisserna när krautrockens energi falnade, tog sina äldre kollegers experimenterande ännu längre. Tyska bolag som Ata Tak växte upp med artister som Der Plan, vars många gånger helknäppa musik tog avstamp ifrån teaterscenen. Holger Hiller, Pyrolator (med uppmärksammade ’Geri Reig’ 1980), Die Doraus und die Marinas var kolleger i det stallet.
Die Tödliche Doris fanns både här och i Hamburgbaserade fräcka Zickzack som gav ut skivor med band från underground-delen av Neue Deutsche Welle (nästa tyska musikaliska anstormning på Europa på 80-talet, där band som DAF, Wirtschaftswunder m fl kvalade in. Den andra delen av ”vågen” var mer topplistepop som hos Ideal ”Monotonie”, Trio ”Da Da Da”, eller Nena ”99 Luftballons”. Men hos Zickzack (senare omdöpt till What’s so funny about) huserade även band som Abwärts, Xmal Deutschland, Die Krupps, Einstürzende Neubauten, och just Palais Schaumburg, m fl.
Du som orkade titta hela Palais Schaumburg-videon ovan, kanske också reflekterade över att det lät något mer än ”bara” Neubauten.
Rätt så, det vi hör – och även ser en antydan av imagemässigt – ska strax ska bli stort och kallas EBM – electronic body music. Genren förknippas numera mest med förgrundsgestalterna DAF (mer om detta i den avslutande artikeln).
Så influenserna lever vidare och gör sig påminda. Och genom artister som hyllar rötterna får krautrocken helt rättmätigt förnyad aktualitet.
Allting går i cykler.
Artikeln är i en kortare version publicerad i Hifi & Musik nr 9/2021 c MatsLundgren.se
Nästa del i serien, Krautrocken väckte experimentlustan, är publicerad här.
