I den andra artikeln om den tyska krautrocken, vänder vi blickarna mot England och de pågående musikströmningarna där innan vi fortsätter krautrockens fortsatta återverkningar på den tyska och europeiska nya musiken.
När de tyska ungdomarna var fullt sysselsatta med att göra det som skulle kallas krautrock – musik som markerade mot den amerikanska kulturpåverkan som följde med Marsallhjälpen, var utvecklingen redan igång lite varstans.
Krautrocken var egentligen bara en av flera nymusikaliska strömningar vid 60-talets slut då topplistemusiken kändes förutbestämd och hade tappat fart. Proggrocken, som i Sverige banade väg för och blev en motor i den svenska musikrörelsen, hade förstås även utlöpare i Storbritannien. Men mycket intressantare var att engelsmännen inte stannade där utan aptiten på nytt krävde ännu mer svängrum.
Avant-, art- eller konstrocken – kärt barn har många namn – blev en vital del av den engelska musikscenen, och man kan nog påstå att genren uppstod genom att den tunna hinnan brast mellan progg, experimentellt och psychedelica. Sammansmältningen till avantgarde hade alltså en avgörande gemensam nämnare: improvisation – även den en vital faktor i krautrocken.
Inom denna eruptiva nymusik fanns en centralgestalt: gitarristen och multiinstrumentalisten Fred Frith. Engelsmannen är idag pensionär, men så här i efterhand har hans påverkan på musikens utveckling varit kolossal.
1968 bildade han Henry Cow med saxofonisten Tim Hodginson på Cambridge University. Småningom anslöt amerikanska trummisen Chris Cutler. Under sina tio år som frontfigurer inom en särpräglad rockådra som mixade melodistrukturer med improvisationer där frijazz blandades med artrock. Även om inte allt var intressant, så var det hela tiden nyfiket. De utmanade inte enbart publiken – ofta gjordes stycken mest för att pressa ramarna hos medlemmarna själva.
Det här skapade förstås ringar på vattnet som påverkade brittiska efterpunk-generationen såväl som andra europeiska musiker som sökte uttryck bortom gängse ramar.
Under inspelningen av Henry Cows femte album uppstod i flera låtar med mer melodisk struktur. Gruppen bestämde att dessa skulle läggas åt sidan för att sedan slutföras under namnet Art Bears. Frith och Cutler drev på om detta och fortsatte sedan med Art Bears.
Ett samarbete med Slapp Happy gjorde att Dagmar Krause, från den tyska experimentella scenen, kom in i bilden. Hennes mer operaklingande röst präglade bandens uttryck och matchade Friths tidigare gitarrspel i Brecht-Weill-produktioner.
Amerikanska avant-rock nästa
Frith flyttade sen till New York för att påverka musiken även på den amerikanska scenen. I New York uppstod Massacre runt honom där Bill Laswell och Fred Maher (senare även Charles Hayward/This Heat) m fl musiker ingick och producerade tung fusion i trakterna mellan rock och jazz.
Han spelade också med i andra konstellationer av grupper som uppstod i den smältdegel där också performance art blev en naturlig del. Laswell låg bland annat bakom inflytelserika avant-rockarna Material och Golden Palominos.
Likaså gav kontakter med John Zorn och skivbolag som Ralph Records (som släppt album med Frith) positiva följdverkningar på allehanda viljestark musik.
Ralphs stora namn var de teatraliska mystikerna The Residents, med vilkas studioinspelningar Frith förstås också deltog i.
Frith ofta Sverigegäst
När jag träffade Frith i 80-talets början besökte han Sverige med sitt band Skeleton Crew (där han tillsammans med Tom Cora och Zeena Parkins improviserade fram något som kan liknas vid elektrisk folkmusik i avskalat format).
Eftersom han var så vulkanlik i sin enastående förmåga att göra musik, samtalade vi en del om hans inställning till komponerande
– Improvising is simply composing on the spot, sa han i en tämligen bekymmerslös ton, och lade till ett leende för att markera det inte var så knepigt med den saken.
Samtidigt lade han lite hälsosamt till, att han kände en viss tvekan till att spela för de redan ”övertygade” eftersom han aldrig riktigt fattade vad de var övertygade om.
Musik, allra helst improviserad musik, som kan dra åt det inåtvända hållet, får aldrig bli ett navelskåderi. Kontakten med publiken är avgörande, något som han omvärderat sen tiden med Henry Cow.
Intervjun resulterade i ett inslag i programmet Spräckel, som kan avlyssnas här.
Musik i ständig utveckling var ett förhållningssätt i Fred Friths liv. Hans energi attraherade likatänkande, över nationsgränserna. Med start hemma och Robert Wyatt, Derek Bailey, Lol Coxhill, Brian Eno m fl ledde hans kontakter alltså till samarbeten med tidigare nämnda artister samt Mike Patton, Kramer och inte minst vår egen Hans Hollmer och Samla Mammas Manna, samt flera andra artister med liknande musikaptit
Dessutom till bildandet av RIO – Rock In Opposition 1978.
En ganska kortlivad sammanslutning av ”progressiva” rockgrupper vars syfte var att värna det udda, icke-kommersiella skapandet gentemot musikindustrin som vägrade erkänna deras musik.
Faktiskt uppstod denna i samband med en Londonkonsert där Henry Cow, italienska Stormy Six, belgiska Univers Zero, franska Etron Fou Leloublan och Samla Mammas Manna spelade under bannern: ”Fem rockgrupper skivbolagen inte vill att ni ska höra”.
Som en följd av det bildade Chris Cutler skivbolaget Recommended Records i syfte att ge ut ”oönskad” musik, idag omdöpt till ReR Megacorp. Där återfinns också katalogen för Fred Friths egna bolag, Fred Records.
Än idag finns det artister som kopplas ihop med RIO, t.ex. amerikanska Thinking Plague.
Tyska Krauten i ändrad skepnad
Krautrocken i ursprungslandet Tyskland ändrade skepnad mot 70-talets slut. Punken där inspirerades av krautens vilja till förändring, och de tyska punkbanden var inte så styvnackat ”trogna” punkens uttryck som i exempelvis England. Tyska punkband hade en glimt i ögat och kanske också blick mer i horisonten vad gäller musiken fortsatta utveckling.
Därav att musiken hos Die Tötliche Doris, Die Toten Hosen, Abwärts, F.S.K. (Freiwillige Selbstkontrolle), Wirtshaftswunder, X-mal Deutschland, Die Krupps, Palais Schaumburg och tidiga Einstürzende Neubauten snabbt blandades upp med både kraut och tidig elektronisk musik (typ Kraftwerk) spetsat i en tyngre samhällskritik och mer alarmistisk rock än den engelska punkens mer lättexploaterade attityd.
Tyskarnas tradition av cabaret och politisk teater gick helt enkelt inte att runda på samma sätt som den engelska ölhalls-traditionen. Var det månne så att music hall roade och skapade glömska för stunden, medan den tyska politiska traditionen fick arbetarna att minnas de skitiga livsvillkoren längst ner på samhällsstegen och sen lämna föreställningarna med en konstruktiv ilska? Ingen vet säkert.
Skivbolaget Zickzack (och senare What’s So Funny About), grundat av journalisten Alfred Hilsberg, samlade de flesta av scenens viktigaste band från 1980 och framåt.
Av de nämnda ovan är Einstürzende Neubauten ännu efter 40 år en pinne i brasan på makthavarna.
I den bemärkelsen en levande inkarnation av förändringen till egen identitet, kritiskt tänkande och kollektivt skapande som krautrocken från början syftade till.
Att lära sig lyssna är första steget till att lära sig förstå. Och sen – tänka själv, dra egna slutsatser – istället för att låta någon sellout till influenser eller politiker göra det åt dig.
Mats Lundgren
Artikeln är i en kortare version publicerad i Hifi & Musik nr 10/2021 c/MatsLundgren.se
Första delen i serien, Krautrocken ständigt pyrande inspirationskälla, är publicerad här.
