COCTEAU TWINS,
ROYAL FESTIVAL HALL, LONDON
8 maj 1984
Ett skimmer från tre…
Vid Robin Guthries första anslag på gitarren reser sig publiken, rinner ner och fyller friytan nedanför scenen – dom som inte ryms blir stående i långa rader i gångarna. På samma sätt som människor i alla tider sökt eldens värme och ljus, vill publiken i denna stora lokal komma närmare scenens tre små figurer och deras mäktiga magi.
Elizabeth Fraser, helt klädd i knälångt silkesvitt, rör sig lite vaggande. Det mest dramatiska är när hon slår in den djupaste takten från den förinspelade rytmtejpen genom att föra sin knutna hand mot sitt bröst. Både Robin och basisten Simon Raymonde står nedböjda över sina instrument.
Elizabeth har en lika stark scenkarisma som Siouxsie – med den skillnaden att här är färgen vitt, magin är mer besvärjelse för det positiva och ljusa.
Hennes röst bryter likt en laser igenom allt skenbart allvar och är oerhört träffsäker på tonstegen – som mänsklighetens seger över all hisnande teknik. Lika tyst som hon är privat, lika fränt tar hon revansch på scenen. Genom ridån av distade, ekofyllda gitarrer och rytmmaskinkaskader är det hela tiden Elizabeth som har initiativet.
Tänk dej 3000 människor en vanlig tisdagskväll som entusiastiskt stilla gungande lyssnar till och i pauserna mellan låtarna manar Cocteau Twins till stordåd.
För trots gruppens blyghet är spelningarna en öppen kommunikation med publiken. Musiken blir till bubblor som sakta stiger mot det höga taket, och vi i publiken sugs in i den klangrika dyning Cocteau Twins frammanar. Om ordet extas någon gång ska användas med precision, så är det här rätta tillfället.
Elizabeth sjunger inte sånger med ord ämnade för förståendet. Hon sjunger en atmosfär, hon använder sin röst som ett trollspö som verkningsfullt försätter oss i trance.
Cocteau Twins är en springbrunn av musikalisk inspiration och entusiasm, vars kultstämpel positivt nog alltmer förbleknar.
… som skådat hemligheten.
/LIVEREC: RAMPLJUS/
MATS LUNDGREN © 1981
Publicerad i Schlager nr 92/1984-05-29
Återpublicerad matslundgren.se © 2017