Peter Brötzmann, den europeiska frijazzens hjärta och lungor, har gått ur tiden.
Saxofonisten och klarinettisten Brötzmann var en titan inom frijazzen vars skugga både påverkade och utvecklade den. Han spelade in ett 50-tal album och samarbetade med de flesta inflytelserika namnen inom jazzen, från Cecil Taylor via Mats Gustafsson till Keiji Haino samt sonen Caspar.
1968 spelade han in det epokgörande albumet ’Machine Gun’, döpt efter det smeknamn han fått av Don Cherry, vilken på 60-talet ingick i hans band.
Jag gjorde en intervju med honom när han var i Sverige med ”supergruppen” Last Exit 1986. Fyra hyperintressanta musiker som alla var mer än välkomnande att berätta vad de höll på med – Ronald Shannon Jackson, Sonny Sharrock (intervju i Base One) och Peter själv. Bill Laswell var lite knepigare, men så pratade vi längre inför det heltimmesprogram (det finns på YouTube) jag gjorde om honom som producent och musiker.
”Without risk, everything is quite boring” förklarade Brötzmann och medgav att det Last Exit gjorde var helt improviserat och ”farligt” även för bandet. Man visste inte var det hela skulle sluta, det var både ett individuellt och kollektivt risktagande.
Killarna gjorde sällan utvärderingar efter konserterna, vilket togs som att man allt mer växte ihop som improviserande kvartett. Och samtidigt växte suget efter att få spela nästa konsert, för att se vad som kunde hända där.
Inställningen präglade Peter Brötzmanns musikergärning. Han bildade ett otal musikerkonstellationer under sin egen ledning. Musik som annars knappast hade funnits.
Med en oerhörd lungkapacitet blåste han upp sig i storleken av en valross och duschade oss med en störtskur av toner. En professor med människokroppen som specialitet slog fast att Peter faktiskt pumpar ur sig mer luft än han inandas, hur det nu går till. Han var ett fenomen även där.
Peter somnade in i stillhet i hemmet i tyska Wuppertal 22 juni. Han blev 82 år.
Tack för musiken, Peter!
Vila i frid, men sluta inte spela!
PS Som en hommage till Brötzmann och de övriga bandmedlemmarna som inte längre finns med oss, lade Laswell upp en remixad version av gruppens sista album ’Iron Path’ (1989) den 24 juni. På Bandcamp.
Se även ARTISTFOKUS – Last Exit på matslundgren.se
