Ralph Lundsten avled igår vid 86.
Han var en av landets pionjärer inom synt- och elektronmusiken. Tidigt insåg han hur tekniken kunde användas kreativt, och han utnyttjade den för att översätta musik han hörde inom sig till något även andra kunde ta del av.
I sin omtalade Andromedastudio i Stockholms skärgård, var han snabbt ute och installerade den senaste tekniken. En tv-kamera som omvandlade rörelser till ljud, blev omtalad efter att Led Zeppelin besökt honom (för att låna utrustning för att användas under bandets inspelning av eget material – har för mig att det var i Polarstudion i Stockholm).
Jag träffade honom första och enda gången för ganska precis 40 år sedan. Då en 46-åring som utstrålade en tydlig självsäkerhet i övertygelsen av att det han gjorde var bra. Orden ”ambient” och ”new age” fanns inte i hans vokabulär.
Men det fanns också ett visst mått av förundran över uppmärksamheten samt inte minst från de äldre damer som flera gånger ringde på hans dörr medan vi var där. Grannarna hade med sig hembakat de ville bjuda på. Något han inte var odelat negativ till (och inte heller vårt besök alltså).
Ralph var egen i sin idé och gärning.
Lite av det kanske framgår av den nyhetsartikel jag skrev i Schlager om vårt besök. Notera att ordet ”synt” då skrevs ”synth”, helt i linje med Ralphs uppfattning.
Tack för att du knuffade musiken framåt.
Vila i frid, Ralph!
