THE ASSOCIATES
Sulk
Beggars Bangquet
Omtryckt! Publicerat: Schlager nr 43 – 2 juni 1982
The Associates har blivit något av den moderna tidens Frank Zappa i fråga om produktionsmängd och tidsrymd.
Det är mindre än ett halvår sedan deras förra LP kom, en LP som till hälften bestod av tidigare utgivna singlar.
Med sin sjunde singel ”Party Fears Two” kan man tala om något av ett musikaliskt genombrott for Associates.
Låten skrevs delvis redan för fem år sedan, kompletterades med ytterligare en bit tre år senare för att få sin slutliga form tidigt i år.
Det är en stark melodi, en av deras starkaste någonsin och definitivt starkast på nya LPn ’Sulk’. Och enda singeln tillsammans med ”Club Country”.
Ändå är plattan ett fall framåt i passion och lidelse jämfört med vad de två skottarna åstadkommit tidigare.
De båda använder musiken som ett slags teater genom gester och ljudlig mim gör de improvisationer i toner, prövar sig fram för att se vad som är möjligt.
Och i takt med att man upptäcker att det går, utvecklar man det hela ett steg till.
Men hela tiden inom melodiska ramar till skillnad mot förr.
Associates mest iöronenfallande person är Billy Mackenzie med en röst som inte är av denna värld.
Fylld av egen kraft uttrycker han all den lidelse som döljs i de suddiga texterna.
Starkt stödd av Alan Rankines syntar och gitarrer, Michael Dempseys bas (ex-The Cure) och John Murphys trummor.
På två spår återfinns också Martha Ladly (ex-Martha And The Muffins) på bakgrundssång och keyboards.
Associates moderna popmusik har aldrig fått dem till vare sig ett kult- eller topplisteband.
Kanske de instuckna tio procenten av Joy Divisions lidelse inte räckte för det.
Men när de nu i nästa omgång sannolikt tänker utveckla soulinslaget i sin pop, kanske de också kan nå den breda publiken.
’Sulk’ antyder möjligheterna och är en oerhört bra början.
Mats Lundgren
Ursprungligen publicerad i Schlager nr 43-820608, återpublicerad här 2023 © MatsLundgren.se
