THEYR
As Above
Shout/Hot lce
Omtryckt! Publicerat: Schlager nr 45/46 29 juni 1982
Island är precis så vackert som alla säger.
Det svävar något overkligt över hela ön, med den ofta rykande marken, underjordiska grottor fyllda med hetvatten, slocknade och aktiva vulkaner.
Du känner urkraften på isländsk mark – det otyglade vansinnet som nyckfullt plötsligt kan döda efter att dessförinnan skapat prunkande liv.
För alla islänningar är det här självklarheter, och har gett en djupare dimension åt deras liv.
Därför intar naturen och naturmystik en viktig del i deras liv.
Även landets idag kanske mest omtalade grupp, Reykjavikbandet Theyr (Þeyr). sägs ha en dragning åt magin.
Av detta märks dock föga i de engelska texter sm dominerar på gruppens debut-LP.
Theyrs texter handlar ofta om livet, men de många symbolerna gör dem lite svåra att tolka.
Musiken har lite oväntat ett stort mått av utländska influenser – Island är annars känt för att värna om sin egen kultur, bl a har Natobasen i närheten av Reykjavik tvingats skärma av sina radiosändningar.
Theyr har fått bra internationell draghjälp tack vare att engelska Killing Jokes sångare och gitarrist (Jaz Coleman) lämnade sitt band (ett tag) för att ansluta sig till den isländska musiken.
Theyr har åtskilligt av just Killing Jokes hårdhet i sig.
Det ligger ofta en gitarr och tummar till det atonala.
Låtarna är hela tiden ödesmättade utan att för den skull vara tomma och långsamma.
Faktum är att Theyrs musik mullrar på som en ångvält, och den tar som bekant kurvorna på två hjul.
Trots att plattan känns lite ofullgången, har gruppen lyckats få ihop ett knippe starka låtar.
”Rudolf” är kanske den starkaste med fuzzade gitarrer, en bra melodislinga, lite aviga trummor och ett stort och rymligt ljud.
Magnus Gudmundssons röst funkar utmärkt här – den har lite svårt att vinna auktoritet när man ser gruppen live med deras manierade scenstil, som vi i den fåtaliga publiken på Studion (i Stockholm) nyligen kunde konstatera enbart kopierar engelska modeband.
Även ”Dead/Undead” fungerar utmärkt med sin ljustonade bas bakom allt gitarrglitter.
Theyr arbetar gärna och ofta med kontraster, men lyckas inte alltid leva upp till det rykte som föregår dom.
Mitt minne av kontrasten mellan den rosa backtimjan och den svarta vulkaniska askan där den växte vid Myvattn är fortfarande i särklass.
Och dit har Theyr ett par vändor kvar.
Mats Lundgren
Ursprungligen publicerad i Schlager nr 45/46-820629, återpublicerad här 2023 c/MatsLundgren.se
