VIVA!
A Rainbow At The Edge Of The Shadow
Art For Art
Omtryckt! Publicerat: Slitz nr 6 – 5 november 1987
Återpubliceringen är även ett RIP till Ulf Zachrisson som lämnade oss 16 april 2023.
Fem år efter debut-LP:n är Viva! aktiverat igen. Viva! är fortfarande gitarristen/sångaren Ulf Zachrissons skötebarn. Men bara han och trummisen Lasse Tapper finns kvar från orginaluppsättningen.
Ny medlem är Stefan Falk.
Och han är viktig.
Genom åren har Viva! hämtat inspiration från musiken under 60-talets sista år. Främst från den engelska psykedelikan.
Och fortfarande svävar ett oerhört allvar över Viva’s musik.
Lite onödigt mycket kanske.
För skickligheten, utspelet och kraften i trions moderna och episka rock skulle ha lättare att hitta det perfekta uttrycket om dom kunde kosta på sig ett leende emellanåt. Även om dom här är närmare detta än tidigare.
’A Rainbow At The Edge Of The Shadow’ har trots detta många läckra ögonblick. Viva! är idag ett band med förnyad kraft, framförallt genom alliansen med nämnde Falk.
Hans insats av snabb, flyktig rock speglar mycket den känsla som präglar New Yorks klubbliv av folkvimmel, vackra ansikten, tempo och möjligheten att välja anonymitet framför att synas. Eller tvärtom.
Speciellt ”Remain” eller ”Exception” – de två spår där Stefan är inblandad kompositör – är hets, mod och en läcker utsvävning mellan Bowie och Byrne.
Och trots att jag är svag för musik som vågar plana ut i tillit till sin egen kraft, så ser jag mer än gärna att Viva! vidareutvecklar just den här speciella känslan.
Viva! av idag är hårda gitarrer, elaka syntar, stötig bas med ett trumset som är livvakt åt hela gänget.
Det är tempo, det är dansant, det är en späckad ljudbild att lyssna sig in i.
’A Rainbow At The Edge Of The Shadow’ är en riktig comeback.
Mats Lundgren
Ursprungligen publicerad i Slitz nr 6-871105, återpublicerad här 2023 © MatsLundgren.se
