Yves Jarvis
The Zug
Anti/Playground
Rekommenderas att du börjar lyssna på singeln (albumets spår tre) ”Prism Through Which I Perceive” som jag hörde och verkligen föll platt för.
Det låter som att melodin och sångaren verkligen försöker få igång alltihop.
Och så plötsligt tar låten slut.
Dråpligt.
Låt sedan musiken fortsätta till låt 4 ”Bootstrap Jubilee”. En inbjudande melodislinga fångar lika effektivt som Fred Friths ’Gravity’-låt ”Spring Any Day Now” som han gjorde med Lasse Hollmer.
Andra sägs tycka låten liknar Daft Punk’s ”Digital Love” eller Sly and the Family Stone.
Texten enbart i första versen sägs beskriva både evolutionär biologi och psykologi (!). Vers två handlar om Jarvis barndom.
Bakom detta sällan hörda på ’The Zug’, som albumet heter, finns Jean-Sébastien Yves Audet, en kanadensisk experimentell multiinstrumentalist och sångare som gör musik under namnet Yves Jarvis. Han har även gjort musik under namnet Un Blonde.
Detta är hans tredje album och i pressmaterialet kallas han “elastisk” artist.
Ovanligt men träffande bra.
Väldigt beskrivande även för musiken, som på ’The Zug’ oftast spretar åt alla möjliga håll.
Svår att beskriva men tankarna går emellanåt till The Residents.
Men kanske oftare till att musiken och Jarvis är två aktörer på samma scen (eller i samma studio, om man så vill). De är dock inte helt överens om hur det ska låta, men båda är tillräckligt dominanta för att den andra emellanåt måste försöka hinna ikapp när den första för ett tag ryckt åt sig initiativet.
En fin utmaning för din uppfattning om hur musik ”ska” låta och en fantasikittling som i bästa fall öppnar dörrar mot nya musikaliska världar. Och understryker att omdömet ”bra” verkligen är upp till lyssnaren att bestämma.
Härligt att sådana här plattor får finnas.
Recensionen är även publicerad i Hifi & Musik nr 7/8-2022 c/MatsLundgren.se
