Zola Jesus
Arkhon
Sacred Bones/Playground
Ärligt talat tyckte jag singeln “Lost” var ganska illavarslande inför det kommande albumet.
Låten handlar om att vi förlorat fotfäste, hopp och tro på framtiden som världen utvecklat sig. Och lät just så. Inte som menat att vi skulle återupptäcka våra koordinater.
Och det blev inte lättare att släppa in ‘Arkhon’ under de första genomspelningarna. Men så plötsligt lossnade det.
Inte vet jag ifall jag mindes att hon på sina tidigare album ‘Taiga’ (2014) och nu senast ‘Okovi’ (2017) lät nästintill lika så jobbigt högtravande och patetisk.
Men så testade jag att använda hörlurar.
Och då infann sig den där närheten som gjorde plattan personlig.
Ibland så hör man det där ogripbara. Att en artist menar allvar med sitt konstnärskap. Att det inte handlar om pengar och höga topplisteplaceringar.
Det handlar om ett inre kall, kalla det tvång, som trycker personer framåt till att jaga ifatt det där som finns därinne och som ibland släpps lös.
Ryskättade amerikansk Nika Roza Danilova använder artistnamnet Zola Jesus för sitt dramatiska uttryck. Mycket mörker, högstämd sång över ofta droondränkt synt. Men också mycket rytmer. Ett resultat av samarbetet med trummisen Matt Chamberlain (Fiona Apple, Bob Dylan och David Bowie).
För första gången har hon tagit hjälp utifrån. För att släppa in lite luft (ljus?) lät hon även producenten Randall Dunn (Sunn O))) och Jóhann Jóhannsson) bidra med större dynamik.
De tidigare influenserna från Marc Almond är knappt skönjbara längre. Däremot har dramatiken och melodiken från Siouxsie Sioux förstärkts. Och faktiskt blandats upp med Gary Numan anno nu.
Låten “Sewn” blir till ett möte med futuristdramatik, dystopi, men ändå finns där i mörkret ett ljus som lovar något bättre.
Och på “Desire” är Zola ensam med ett piano. Hon sjunger ut på ett sätt som bara en artist som menar allvar kan prestera. Här viker mörkret för lust och åtrå.
Zola Jesus har gjort något som bjuder motstånd.
Och då som alltid är det ett tecken på att hennes sjätte album kommer hålla mycket länge.
Troligen lär ‘Arkhon’ växa till det bästa Zola Jesus gjort hittills.
Recensionen är även publicerad i Hifi & Musik nr 9-2022 c/MatsLundgren.se
