CABARET VOLTAIRE
Micro-Phonies
Some Bizzare/Virgin
Omtryckt! Publicerat: Schlager nr 99 27 november 1984
Låt oss först reda ut några missuppfattningar:
”Cabaret Voltaire har en säker känsla för det futuristiska och varje produktion är guld värd.” En föreställning som trasas sönder av ’Micro-Phonies’.
”CV har blivit konservativa i sin radikalism och vågar inte gå utanför det koncept de redan behärskar.” Nya LPn är återigen beviset på motsatsen.
”CV åtnjuter en särställning inom engelskt musikliv och all kritisera deras chica avantgardism är samtidigt all kritisera dom som företeelse. Därför finns en tolerans mot deras svaga plattor.”
Engelsk musikpress’ omdömen kring nya LPn, visar att utsagan INTE är en missuppfattning.
Cabaret Voltaire har funnits i tio år.
’Micro-Phonies’ är deras elfte platta under de dryga sex år som gruppen släppt ifrån sig produktioner.
Alla har varit byggda kring rytm och upprepningar, men denna första gång har elementen sång och melodier konkurrerat som huvudrollsinnehavare.
Något som får mej att lägga till ytterligare en utsaga:
”CV har sålt ut, blivit kommersiella.”
Helt fel.
Cabaret Voltaire har alltid arbetat med en provokativ attityd.
Missuppfattningen ovan grundar sig på deras förra LP ’Crackdown’ som genomgående hade en kommersiell potential samtidigt som den höll kvar provokationerna bakåt.
Denna gång är herrar Mallinder och Kirk mest ute för att provocera sig själva!
Deras osäkerhet om hur långt dom vågar gå lyser igenom.
Basisten Stephen Mallinder försöker använda sin röst på samma sätt som Richard Kirk (gtr, synt, sampler) försöker skriva melodier – och ingen av dem vågar hänge sig.
Resultatet är att· dom hamnar i ett ”mellanland” där artister som Holger Czukay, Jah Wobble, Art Of Noise redan genomfört lyckade expeditioner och lämna tillräckligt tydliga spår efter sig för att vi ska kunna genomskåda det CV presenterar för oss.
Bland metallrockens avantgardister har SPK antagit genrens motsvarighet till Thompson Twins medan Test Dept. troget fortsätter att utveckla ursprungets dunkla funkrötter. Mellan dom går gränsen till dansgolvet, därmed inte sagt att dom nånsin blir ett nytt Thompson Twins, möjligtvis ett råare Roxy Music.
Men det är båda förhastat och för tidigt att dra några längre slutsatser om fortsättning bortom ’Micro-Phonies’. Bara att ’Crackdown’ idag framstår som ännu starkare än när den kom.
Mats Lundgren
Ursprungligen publicerad i Schlager nr 99-841127, återpublicerad här 2024 © MatsLundgren.se